vemodigt

När jag tänker på det så är det vemodigt , lite sorgset en tår tränger sig fram i ögonvrån ...

Minstingen blir snart 18 år och nu behövs jag inte ... båda pojkarna är vuxna och klarar sig själva....känns skönt men ändå inte...

Nu är jag helt ensam , mer ensam än jag någonsin varit. 

Har ingen som jag får pyssla om ....ledsamt ....

Det var några tankar från mig ... hej hej